Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRFÄRA förfä4ra l. fœr-, l. -fæ4r-, i Sveal. äv. 032 (förfä´ra Weste; förfä`ra Dalin), v. -ade ((†) pr. ind. sg. -fär Vultejus Post. B 1 a (1686), Ps. 1695, 385: 2 (rimmande med är). — p. pf. -färd (i predikativ ställning) Holof. 36 (c. 1580: förfärde, pl.), Spegel TPar. 148 (1705; rimmande med swärd); -färt (sg. m., i predikativ ställning) Fosz 181 (1621: oförfärt; rimmande med begärt); -färet (pl. m., i predikativ ställning) Holof. 15 (c. 1580); -färit (pl. m., i predikativ ställning) Holof. 20 (c. 1580)). vbalsbst. -AN o. -ELSE, se avledn.
Ordformer
(forfare 1537)
Etymologi
[fsv. forfära (förfära, förfara), liksom d. forfærde av mnt. vorvēren, vorvāren; jfr FÖR- II A samt FARA, sbst. o. v.1]
1) (numera i sht i skriftspr.; se dock nedan under a o. b) förskräcka, skrämma, injaga skräck hos (ngn). Sådant är eij annet än till ath forfare och skrema folk mett. GR 11: 347 (1537). (Soldaterna må) icke lathe sig förfäre aff månge och farlige tidender. Därs. 15: 87 (1543). Du förfärar mig med din häftighet. Östergren (1923). — särsk.
a) i pass. med intr. bet., i sht förr äv. refl.: förskräckas, bli förskräckt; särsk. i p. pf. ss. adj. (nästan bl. predikativt): förskräckt; ofta med en av prep. över, stundom för l. av, förr äv. vid inledd bestämning angivande det som injagar skräck; utom i p. pf. ss. adj. i sht i skriftspr. Han (sade) till them, Warer icke förfäradhe. Mark. 16: 6 (NT 1526). (Då Maria såg ängeln) wort hon förfärat vthaff hans taal. Luk. 1: 29 (Därs.). I behöffue inted förffära edher i noghen motto. GR 6: 187 (1529). Tu torff icke förfäras för migh, och mijn hand skal icke wara tigh förswår. Job 33: 7 (Bib. 1541). Wij .. ähre (icke) förfäret för them. Holof. 15 (c. 1580). Tu må tigh en gångh widh skam och last förfära. PPGothus Und. Ff 2 a (1590). Den förfärades själ är delad mellan fruktan och förvåning. Lidbeck Anm. 327 (1798). Ondskans härar alla / Förfära sig och falla. Ps. 1819, 300: 2. Förfäras ej, du lilla hop! Därs. 378: 1. Svenskarnas lilla hop .. förfärades ej af fiendernas mängd. Fryxell Ber. 15: 135 (1848). (Jag) trädde in, förfärad och förlägen. Snoilsky 2: 105 (1881). Jag förfärades över mina egna ord. Auerbach (1908). — jfr O-FÖRFÄRAD.
b) (mindre br.; se dock slutet) i p. pr. ss. adj.: som injagar skräck, förskräcklig, förfärlig. Ur remnande skyn / Förfärande ljungeldar bryta. Wallin Vitt. 2: 8 (1803). Hallström Than. 59 (1900). jfr ALLT-FÖRFÄRANDE. — särsk. (vard., fullt br.) med försvagad bet., närmande sig bet. av bl. förstärkningsord: oerhörd, ss. adv.: oerhört; jfr FÖRFÄRLIG 3. Den förfärande mängden af motioner. De Geer Minn. 2: 50 (1892). Förfärande granna filt- och brysselmattor. Zilliacus JapStud. 3 (1896).
2) (†) frukta. Om i en Danneman willien wara, / På min sida will iagh inthet förfära. Dr Simon 10 (1627).
Avledn. (till 1): FÖRFÄRAN, r. l. f. [fsv. forfäran] (i skriftspr.) förskräckelse, skräck, fasa. Linc. (1640; under attonite). En besinningslös förfäran bemäktigade sig de ur sömnen uppskrämda menniskorna. Lysander Äfv. 89 (1872). Till moderns ytterliga förfäran. Östergren (1923). särsk. (numera föga br.) konkret, om ngn l. ngt som injagar fruktan: ”skräck”. Då .. (våra stora statsmän) förde rådslagen, eller då de togo fältherrestafven i hand, voro de Europas förfäran. SvLitTidn. 1818, sp. 455.
Ssg: förfärans-full. (knappast br.) Förfäransfulla utrop. Almqvist Col. 85 (1835).
FÖRFÄRELSE, r. l. f. (m. Dähnert (1784), ÖoL (1852)) ((†) n. Job (pl.)). (-else 1526 osv. -ilse 1526c. 1600) [fsv. forfärilse; jfr d. forfærdelse; jfr äv. mnt. vorvērnisse] (numera knappast br.) förskräckelse, skräck, fasa, förfäran. En förfärelse kom öffuer them alla. Luk. 4: 36 (NT 1526). Mina af förfärelse darrande händer. Forsell Sällsk. 180 (1848). (†) På alla sidhor skola hastigh förfärilse förskreckia honom, så at han icke skal weta hwart vth han skal. Job 18: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: förskräckelser). särsk. konkret, om ngn l. ngt som injagar fruktan: ”skräck”. Aningen om Hans misshag .. gjorde Honom till en förfärelse för .. (människans) inbillning. Lehnberg Pred. 2: 179 (c. 1800). NordT 1886, s. 474.

 

Spalt F 2685 band 9, 1927

Webbansvarig