Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRDELAKTIG 3rdel~ak2tig l. 3r-, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-afftig 1559)
Etymologi
[liksom d. fordelagtig efter mnt. vordelhaftich; jfr t. vorteilhaft; till FÖRDEL (1, 2, 3)]
1) (†) som bl. avser egen nytta l. vinning; egennyttig. Theris svickfulle och fordelafftige handlinger. GR 29: 103 (1559).
2) som medför fördel(ar) l. gagn l. vinst; förmånlig, gagnelig, nyttig; gynnande, gynnsam; vinstgivande, inbringande, lönande; ss. adv. äv.: bra, lämpligt, med framgång. En fördelaktig anställning. Fördelaktiga villkor. Fördelaktig belägenhet, position. Ett fördelaktigt gifte. En fördelaktig affär. Fördelaktigt inköp. Avyttra ngt på fördelaktigaste sätt. Köpes fördelaktigast hos … (ofta i annonser). Inse det fördelaktiga i ngt. Fördelaktigt belägen. RP 5: 93 (1635). Vinden (var) fördelachtig. Ehrenadler Tel. 40 (1723). En fördelacktig fred. Nordberg C12 1: 2 (1740). En recomendation, som .. varit fördelagtigare än många Stipendier. ABerlin (1771) hos Linné Bref I. 3: 161. Näringsomsorger som ej verka fördelaktigt på lynnet. Tegnér (WB) 6: 531 (1830). På fördelaktigt skotthåll. GHT 1895, nr 218, s. 2. — i numera obr. uttr. Rikets fördelaktigaste inkomster. Bælter Cerem. 10 (1760). (Stärb-)Husets omständigheter äro ej fördelaktiga. Porthan BrefSamt. 1: 11 (1776).
3) som talar l. stämmer (en) till (ngns) förmån; gynnsam, gunstig; som gör ett förmånligt l. godt l. gynnsamt intryck; i fråga om utseende l. sätt o. d. övergående i bet.: behaglig, vacker, vinnande, intagande. Hysa en fördelaktig mening om ngn l. ngt. Fördelaktiga vitsord (om ngn). Visa sig i en fördelaktig dager, från sin fördelaktigaste sida. Bliva fördelaktigt bedömd (om person l. sak). Yttra sig fördelaktigt om ngn l. ngt. Ett fördelaktigt yttre, utseende. Fürst Stobæus 137 (i handl. fr. c. 1735). En Man, som redan för sitt snille är så fördelaktigt känd. Dalin Vitt. 3: 510 (1755). Han hade en ganska fördelaktig växt. SP 1779, s. 479. Både kungen och kronprinsen af Danmark gjorde på mig ett mycket fördelaktigt intryck. De Geer Minn. 2: 200 (1892).
Avledn.: FÖRDELAKTIGHET, r. l. f. till 2: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara fördelaktig. Inse fördelaktigheten av ngt. Serenius A 4 a (1734). Östergren (1923). särsk. (†) konkretare: fördel, förmån (som ngn åtnjuter o. d.); i denna anv. äv. i pl. Brask Pufendorf Hist. 232 (1680). Hwad fördelachtigheter, / Den ena menniskian fram för den andra har. Brenner Dikt. 2: 68 (1720). Bellman 5: 335 (1772). särsk. = FÖRDEL 2 e. Att fienderne begynte att draga sig utur sin fördelachtighet. KKD 1: 14 (1703). HC12H 1: 111 (c. 1734).

 

Spalt F 2475 band 9, 1927

Webbansvarig