Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÄRGAN, sbst. Anm. Huruvida i ngt av språkproven snarare best. form av FÄRGA, sbst.1, föreligger, är omöjligt att avgöra.
(†) vbalsbst. till FÄRGA, v.1: färg(skiftning); jfr FÄRG, sbst.1 1. RelCur. 50 (1682). särsk.
a) [sannol. öv. av fr. couleur ss. beteckning för ngt trumfspel] (†) benämning på ngt kortspel; jfr FÄRG, sbst.1 1 h. Stiernhielm Herc. 154 (1658, 1668; i uppräkning av olika slag av kortspel).
b) bildl.: (falskt) sken; jfr FÄRG, sbst.1 2 a β γ’. Kling Spect. K 2 b (1735).

 

Spalt F 2172 band 9, 1926

Webbansvarig