Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÅTÖLJ fåtöl4j l. fo-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(i ä. tid skrivet på mer l. mindre korrekt fr. sätt fauteil (-teulj, -teuille osv.). fåtölj Bellman 5: 17 (c. 1775) osv.)
Etymologi
[av fr. fauteuil, av ffr. faldestuel, av ett germ. ord, urspr. betydande sammanfällbar stol, fällstol, till germ. falþan (se -FALD, FÅLLA, v.1)]
förnämligare, bekväm länstol; stundom användt som symbol för medlemskap i (vitter) akademi. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 100 (1706). (Han) böd henne sitta ned på en liten trä-stol; men hon sade spotsk, at hon icke voro van at sitta, utan i Fauteuiler och Canapèer. Dalin Arg. 1: 57 (1733, 1754). Kellgren (SVS) 6: 152 (1786). Den adertonde fåtöljen (i Svenska Akademien) saknade innehafvare. Leopold 5: 527 (1822). Tavaststjerna Inföd. 140 (1887). — jfr KORG-, LÄDER-, SIDEN-, SKINN-FÅTÖLJ m. fl.

 

Spalt F 2023 band 9, 1926

Webbansvarig