Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÅLLA fol3a2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[ellips av MÅNGFÅLL(AN) l. av liknande ssg till FÅLL, sbst.1 1 a]
(starkt bygdemålsfärgat, föga br.) hos idisslare: bladmage. 2NF 27: 1391 (1918).

 

Spalt F 1986 band 9, 1926

Webbansvarig