Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FUSIL, m.; pl. -er; äv. FUSIE, m., äv. n.; best. -et; äv FUSIN, m.; pl. -er.
Ordformer
(fisi(j)n 1667—1706. fijsijn 1670. fusin 1844 (: fusiner, pl.; efter ä. källa). physiet, sg. best. 1652. fusie 1664—1668. fusil 1691 (: Fusiler, pl.))
Etymologi
[av fr. fusil, eldstål, elddon, bössa, av it. fucile (ä. it. focile), av ett (icke anträffat) lat. focile, till lat. focus, eld (se FOKUS); jfr FYSILJERA, FYSILJÄR]
(†) infanterigevär (urspr. flintlåsgevär). Ekeblad Bref 1: 110 (1652). 1. Carbin 1. Långh Fusie. BoupptSthm 7/6 1664. Desse Fusiler äro som iagh wille man skulle försee Rustkammaren med. Rålamb 8: 87 (1691). BoupptRasbo 1706.

 

Spalt F 1849 band 9, 1926

Webbansvarig