Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRÄMLIG, adj.
Etymologi
[väl efter en nt. motsvarighet till mnl. vremdelijc, till holl. vreemd (se FRÄMMAD); jfr mht. vremdeclich]
(†) främmande, utan anhöriga l. dyl.; äv. i substantivisk anv. (Barnen) hwilka nu effter sin Sahl. Faders sorgel(ig)a frånfälle framlige (skrivfel för främ-) här å orten äro. VDAkt. 1713, nr 133. Hiärne Orth. 122 (1717).

 

Spalt F 1689 band 8, 1926

Webbansvarig