Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRUKTA, v.2
Etymologi
[jfr t. fruchten, früchten; avledn. av FRUKT, sbst.1 1]
(†) i förb. frukta av sig, om jord: avkasta, giva avkastning. Ensädes jord, hwilken förmedelst höets ringhet icke så upgödas eller af sig frukta kan. SamlLandtmäteriFörfattn. 2: 158 (1690).

 

Spalt F 1605 band 8, 1926

Webbansvarig