Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRIGG frig4, äv. FRIGGA frig3a2, f., gen. friggs resp. friggas
Ordformer
((†) frigga 1649, frigge 1611, friggie c. 1600).
Etymologi
[fsv. Frigg (gen. Friggiar), isl. Frigg, fsax. Frī, fht. Frīja, feng. Frig, samma ord som de appellativa fsax. frī, käresta, sanskr. priyā, maka, hustru; till samma rot som FRIA, v.2 — Jfr FREDAG]
namn på den förnämsta gudinnan i den germanska mytologien, på nordisk botten sammanblandad med FREJA; i renässanslitteraturen o. senare använd ss. motsvarighet till den klassiska mytologiens Venus. — särsk. i förb. Friggs (förr Frigge l. Frigga) rock, sällan Friggs (förr Frigge) ten, Friggs spinnrock l. slända, vanl. (numera bl. bygdemålsfärgat, föga br.) = FRIGGE-ROCK(EN). Bureus Suml. 619 b (c. 1600; mskr.). Stiernhielm Cup. 11 (1649, 1668). NF (1882).
Ssgr: A (arkaiserande, föga br.): FRIGGA-ROCK(EN), se B.
B: FRIGGE-ROCK(EN). (frigga- 1910. frigge- 1665 osv. friggs- 1909 osv.) (numera bl. starkt bygdemålsfärgat, föga br.) benämning på stjärnbilden Orion l. delar av densamma; vanl. om Orions bälte; jfr MARIE-ROCK(EN). UHiärne Vitt. 116 (1665). Rålamb 4: 7 (1690). Wetterbergh Penning. 109 (1847). Fatab. 1910, s. 7.
C (i av traditionen opåvärkat, modernt spr.): FRIGGS-ROCK(EN), se A.
-TEN(EN). (knappast br.) = -ROCK(EN). Fatab. 1909, s. 2.

 

Spalt F 1520 band 8, 1926

Webbansvarig