Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FRAM ssgr (forts.):
FRAM-FÖRE, se FRAMFÖR.
-FÖRSLA, se -FORSLA.
(1) -GAFFEL. särsk. om framhjulets gaffel på cykel. —
(5) -GAPIG. (-ug) (†) pratsjuk; jfr -TALIG. Hur ganska ledt förställer thet en flicka, / At hon framgapug är. Kolmodin QvSp. 1: 195 (1732).
(1) -GAVEL.
1) gavel som är vänd mot gatan l. på vilken huvudingången är belägen. Schroderus Comenius 540 (1639). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 27 (1863). Endast framgaflarna (av husen på Island) äro af trä. 2NF 12: 930 (1909).
2) (i sht i fackspr.) om den främre av kortsidorna på säng, vagnskorg, ugn o. d. VetAH 1819, s. 231. 2NF 28: 833 (1918).
(3) -GEN, adj. [sannol. bildat till -GENT; jfr anm. under d. o.]
1) (†) i lokal bet.: som går rakt fram utan krokvägar o. krumbukter; uppvisat bl. i bildl. anv.; jfr -GENT 1 a. (Från och med tredje sången) behålla .. (Virgilius o. Homerus) en rätt och framgeen Ordning (dvs. kronologiskt ordnad berättelse) alt in til ändan. Arvidi 12 (1651).
2) i temporal bet.
a) (numera föga br.) (utan avbrott) fortsatt; ihållande; förblivande; (be)-ständig; jfr -GENT 2 a. RARP 4: 287 (1649). Wårt Lijf thet är en daglig strijd ett framgent buller och ett Kijff. Arvidi 148 (1651). Se sig sjelfve och sina barn dömde till ett framgent beroende. LBÄ 19—20: 72 (1799). (En avvärkningsplan) som afser .. (kronans skogars) framgena bestånd. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 311 (1857).
b) (†) framtida, (en gång) blivande l. vardande l. kommande; jfr -GENT 2 b. Emot försäkran om framgen betalning. Hallenberg Hist. 1: 397 (1790). Det skrämda sinnets fega löften om en framgen öfverläggning. Wingård 2: 10 (1818).
(3) -GENT ~je2nt, äv. (vard., föga br.) ~jen2t, ngn gg ~ji2nt, adv. (-ge(e)nt 1536 osv. -gi(j)nt 15411738) [y. fsv. framgent; sista leden är n. sg. av GEN]
1) (†) i lokal bet.
a) rakt fram. Kräfwetan hafwer .. straffat sina vngar therföre, at the gingo tilbaka .. och icke framgijnt gingo. ALaurentii Fischer 305 (1618). BtKännVLand 6: 5 (1674).
b) längre fram, vidare. Fale .. drogh alt framgijnt och af dref (dvs. fördrev) Jutarna. Bureus Suml. 35 (c. 1600). Schroderus Liv. 294 (1626).
2) i temporal bet.
a) (numera i sht i skriftspr.) (allt) fortfarande, utan avbrott, alltfort; (allt) hädanefter; (allt) efter den tiden, alltsedan dess; ofta i förb. allt (förr äv. alltid) framgent. Blijff tu (o Gud) och boo alt framgeent her. Ps. 1536, s. 36. Dee 129,000 richsdaler skulle altijdh framgeent bliffva stående. RP 6: 63 (1636). Jag innesluter mig framgent i .. (herrarnas) högstskattade vänskap. Tessin PVetA 1746, s. 11. Herren straffe mig nu och framgent, om (osv.). Rut 1: 17 (öv. 1896).
b) (†) någon gång i framtiden; äv.: längre fram i denna bok l. skrift (jfr 1). Man hoppas see thet Stockholm framgjnt blifwer / Så stoort och herligt som man Cassagal beschrifwer. Spegel GV 93 (1685). Hvarföre .. detta symptom blifvit omtaladt .. först för år 1360, derom skall det bli fråga framgent på sitt ställe. Ilmoni Sjukd. 1: 157 (1846). Hagberg Shaksp. 1: 309 (1847). Anm. Ngn gg förekommer ordet (tillf.) i adjektivisk anv. (jfr -GEN): (Väl-)önskningar för hans framgenta hugnad och välgång. Wallin Rel. 1: 17 (1810).
-GIVA, -ning.
1) (numera mindre br.) till 3: giva l. lämna fram, framlämna; räcka fram, framräcka; ngn gg: sträcka fram (t. ex. handen). BtFinlH 2: 256 (1666). Saltet, som sattes på bordet, var hvitt och fint. Någon enda gång såg jag grått salt framgifvas. Kalm Resa 3: 402 (1761). En annan Fullmägtig .. framgaf ett bref på Borgerskapets .. vägnar. Hallenberg Hist. 3: 45 (1793). Fröken .. framgaf först sin hand till betraktande. Cederborgh UvT 2: 18 (1809). Brigadieren befallte de tvenne röfvarne .. att framgifva allt, hvad de buro på sig under kåpan. Nicander Hesp. 45 (1835). De .. vid kyrkomötet framgifna motionerna. Samtiden 1871, s. 805. särsk. (†) skänka, beskära. Vi måste .. med tålamod låta ovädret gå öfver, tils tiden framgifver solsken. Hoffmann Förnöjs. 367 (1752).
2) (†) till 5, med avs. på alster av författarvärksamhet: offentliggöra, utgiva, publicera; ofta i uttr. framgiva (ut)i (dags)ljuset, av l. (i)genom trycket. JLArnell hos Baazius Posse Q 2 a (1677). Skrifver någor smädeskrift, och sänder then til annan ort; dömes ther then framgafs. RB 10: 23 (Lag 1734). The oförlikneliga arbeten Hr Archiatern framgifvit uti dagsljuset. Höpken 2: 11 (1763). De .. nyligen genom Trycket framgifne Tankar om Hemligheter. Posten 1769, s. 588. Atterbom Siare 4: 16 (1847).
3) (†) till 5: frambringa; producera. Birger (Jarl) var .. en af de Störste Män, som Sverige i Påfviska tiden framgifvit. Dalin Hist. 2: 246 (1750). (Insekt-) äggen .. blefvo .. ur stånd at framgifva ungar. De Geer PVetA 1754, s. 20. Landet framgifver varor till utrikes afsättning. Sahlstedt CritSaml. 366 (1764). BBergius PVetA 1769, s. 4.
(5) -GLIMMA.
1) intr.: glimma fram. Bellman SkrNS 2: 280 (c. 1780).
2) (†) tr.: låta (ngt) glimma fram. Stratonice ögon .. begynte framglimma een .. växande gunst. UHiärne Vitt. 31 (1668).
(5) -GLIMTA. glimta fram, glimtvis visa sig l. komma till synes. Snellman Tyskl. 106 (1842).
(5) -GLINDRA. (numera bl. med anstrykning av bygdemål) blänka l. glittra fram. Bliberg Acerra 823 (1737). I mången .. hage framglindrade .. en trefaldighetskälla. Heidenstam Svensk. 2: 34 (1910).
(5) -GLITTRA. glittra fram. Dalin Arg. 2: 107 (1734, 1754; bildl.).
(5) -GLÄNSA. glänsa fram. Månan .. framglänste .. genom .. träden. Stiernstolpe Arndt 4: 95 (1808).
(5) -GLÄNTA, v. (†) glänsa fram (i en smal öppning l. springa). I söder framgläntade Alperna. Berzelius Res. 253 (1819). CFDahlgren 4: 295 (1831).
(5) -GLÄPPA. (†) (obetänksamt) yttra l. omtala. Syrach .. (räknar) honom för en dåra, som .. oförwarat framglepper, hwad genom munnen gå wil. LPetri KO 6 a (1571). (En felandes) Fel och Brister .. (borde man) ey för tijdende Kråkor (dvs. skvallerkäringar) framgläpia. Fernander Theatr. 274 (1695).
(3) -GRIPANDE, p. adj. (i fackspr.) om fot l. steg: som når långt fram; vägvinnande. De längre framgripande framfötterna förorsaka att bakfotsstämplarna .. täcka de främre fotstämplarna. EHemberg i BiblJäg. 4: 35 (1897). Härigenom bli frambenen för mycket belastade och steget mindre framgripande. LB V. 2: 115 (1908).
(1) -GRUND, r. (numera knappast br.) på tavla l. scen: förgrund. Leopold 6: 110 (1803; i bild). Atterbom PoesH 4: 24 (1848). Tankar, som alltmer börjat träda i framgrunden. Östergren (1921; angivet ss. sällsynt o. ålderdomligt).
(5) -GRÄVA, -ning. gräva fram, gm grävning bringa (ngt) i dagen; äv. bildl. Dalin (1851).
(5) -GYCKLA. (mindre br.) framtrolla bedrägliga bilder (av ngt inför ngn). Livijn 1: 184 (1817). (Pastorns) fantasi framgycklade för hans inre lockande verldsliga bilder. Edgren Lifv. 1: 241 (1883).

 

Spalt F 1313 band 8, 1925

Webbansvarig