Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FORTIS for3tis2, äv. 40, r.; i best. anv. utan slutartikel. Anm. Ss. pl. o. stundom äv. ss. sg. best. användas motsvarande former av fortisaccent.
Etymologi
[av lat. fortis (jfr FORTE)]
språkv. expiratorisk huvudaccent. Kock SvAkc. 2: Föret. (cit. fr. 1882). Landsm. VI. 2: 17 (1886). — jfr IN-, SEMI-FORTIS.
Ssgr (språkv.): FORTIS-ACCENT. —
-STAVELSE. Brate SvSpr. 208 (1898).

 

Spalt F 1197 band 8, 1925

Webbansvarig