Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FORDERSAM (fo`rdersam (med) sl(utet) o Weste), adj. -samme, -samma; -sammare ((†) superl. -sammest Stiernman Riksd. 2039 (1689); -samst Riddermarck Alm. 1699, s. 17 (adv.), 2RARP 5: 648 (1727; adv.)). adv. -SAMLIGEN l. -SAMMELIGEN (†, Johansson Noraskog 3: 353 (cit. fr. 1680), ReglUpbringnSjös 1808, s. B 2 b), -SAMT (†, KyrkohÅ 1903, s. 296 (1680), Hahnsson (1888)).
Ordformer
(forder- 1667 osv. foder- 17261899)
Etymologi
[av t. fordersam, till fordern (se FORDRA, v.1)]
(†; jfr dock slutet) som försiggår snarast möjligt, skyndsam. Sjöl. 1667, s. b 1 b. Hela Brygg-Huus taket .. kräfver all fordersam omtäckning. VDAkt. 1743, Synepr. F III 7. Dalin (1851; angivet ss. gam.). — särsk. (ännu br. i kanslistil o. d. i Finl.; jfr Bergroth FinlSv. 353 (1917)) i uttr. fordersammast resp. med det fordersammaste, med det snaraste, snarast möjligt. BL 2: 266 (cit. fr. 1679). Vij afvänte med det fordersamste svar här uppå. Carl XII Bref 404 (1714). Reflekterande .. (å befattningen) behagade fordersammast insända kompetensintyg och lönepretentioner till Tammerfors Tapetfabriks A.-B. AB(L) 1906, nr 276, s. 1.

 

Spalt F 1109 band 8, 1925

Webbansvarig