Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FNURR fnur4, oböjl. adj.
Etymologi
[sv. dial. fnurr, vresig, stött; jfr FNURR, sbst., FNURRA, sbst. o. v.]
(i vissa trakter, vard.) vresig, förargad, fnurrig; bl. predikativt. Ämbetsmannen blef fnurr på mig. VerSacrum 1902, s. 16.

 

Spalt F 1011 band 8, 1925

Webbansvarig