flå | SAOB

Publicerad 1925

FLÅ flå4, r. l. m. l. f. (Linné Ungd. 2: 123 (1732), Arwidsson Strömm. 11 (1913; anfört fr. Hälsingl.)) l. n. (Ekström Sättet 123 (1845), Hembygden 1910, s. 238 (anfört fr. Finl.)); best. -n (Arwidsson Strömm. 11 (1913)) ((†) -en Linné Ungd. 2: 123 (1732: flåden)) l. -et (Ekström Sättet 123 (1845)); pl. -r (VGR 1729, Verif. s. 116 (: nykleflåår), Snällp. 1848, nr 41, s. 4 (möjl. sg.; jfr FLÅR), Arwidsson Strömm. 11 (1913; flårnar, best.; anfört fr. Hälsingl.)) l. = (Rääf Ydre 3: 253 (1861; efter handl. fr. 1696: flån, best.)).

Ordformer

(flåden, sg. best. (i bet. 1), Linné Ungd. 2: 123 (1732))

Etymologi

[sidoform till FLARN (se vidare d. o.); jfr äv. FLÅR, FLÄR. Med avs. på formen flåd jfr blåd, biform till BLÅ]

1) (†) bark; jfr FLARN 1 o. FLÅR. Den understa barken ned vid roten är bäst (att baka bröd av), dock måste den hårda karten eller flåden väl afrensas. Linné Ungd. 2: 123 (1732). Fischerström 1: 330 (1779).

2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) flöte av bark, kork l. trä; jfr FLARN 2. Ekström Sättet 123 (1845). Rääf Ydre 3: 253 (1861; efter handl. fr. 1696). Arwidsson Strömm. 11 (1913; anfört fr. Hälsingl.).

3) träskiva, bräde; anträffat bl. i ssgrna FLÅ-BLAD, FLÅ-TAK o. NYCKEL-FLÅ.

Ssgr: (3) FLÅ-BLAD. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bräde varpå linet (l. hampan) hopvecklas för spinning, flagabräde. SD(L) 1893, nr 206, s. 4. SDS 1921, nr 42, s. 5. —

(3) -TAK. (†) innertak av bräder. HLilljebjörn Hågk. 2: 83 (1867).

Spalt F 953 band 8, 1925

Webbansvarig