Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FLATTÖR, flatö4r l. -œ4r, m.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr ofta skrivet flat(t)eur)
Etymologi
[av fr. flatteur, till flatter (se FLATTERA)]
(numera föga br.) smickrare. Swedberg Schibb. 272 (1716). NF (1881).

 

Spalt F 779 band 8, 1924

Webbansvarig