Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FLANKERT, sbst.
Ordformer
(flan(c)kert(t) 1536—1542. pflankert 1544)
Etymologi
[jfr ä. t. flankarz, m., mnl. vlancaert, m., (ä.) eng. flancard, av ffr. flancard; avledn. av FLANK, sbst.1]
(†) om varje särskilt av de båda till en rustning hörande stycken som skyddade höftpartiet; jfr FLANK, sbst.1 4. När wij man (dvs. om vi blott) hade then ther göre kwnde flanckertt och Skiörther. GR 11: 76 (1536). Därs. 16: 40 (1544).

 

Spalt F 765 band 8, 1924

Webbansvarig