Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FLANKERFIL flaŋke3r~fi2l, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
Etymologi
[efter t. flankierfeile, av flankieren, fila sidan (av ngt) tunn, efter fr. efflanquer, avledn. av flanc (se FLANK, sbst.1), o. feile, fil]
(mindre br.) tekn. mindre fil med kilformig genomskärning, drivfil. Almroth Karmarsch 314 (1839). WoJ (1891).

 

Spalt F 765 band 8, 1924

Webbansvarig