Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FLANKERA flaŋke4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (äv. konkret, i bet. 1. Widekindi KrigsH 497 (1671)); jfr FLANKÖR.
Ordformer
(flankera (flanckera) 1625 osv. flanquera (flancquera, flanqvera) c. 16401823)
Etymologi
[jfr d. flankere, t. flankieren, holl. flankeeren; av fr. flanquer, avledn. av flanc (se FLANK, sbst.1)]
1) i sht bef. om befästningslinje o. d.: från flanken skydda (annan befästningslinje) gm att från sidan bestryka den framför (densamma) liggande terrängen; äv.: skydda (annan befästningslinje) mot anfall i flanken; äv. om trupp: bereda l. utgöra flankskydd åt (annan trupp); äv. om flotta l. krigsfartyg. OxBr. 5: 355 (1625). (Fästningsportarnas) rätta ställe är mitt på en Courtin, hwarest de äro bättre flanquerade än någor annorstädes. Rålamb 8: 133 (1691). Wrangel SvFlBok 462 (1898). KrigsVAH 1922, s. 86.
2) befinna sig på sidan om (ngt); i sht med pluralt subj.: på sidorna omgiva (ngt). Stockholms fästning .. (är) flanquerad af torn. Gustaf III 2: 44 (c. 1785). Estlander KonstH 230 (1867). De polisbetjänter, som .. flankera den framtågande strejkarmén. Steffen ModEngl. 89 (1893). Dahlbäck Åbergson 200 (1914).
3) mil. hota l. taga (ngn) i flanken; om kanon- l. gevärseld: bestryka flanken av (en trupp l. ett fästningsvärk). Lind 1: 722 (1749). Pfeiffer (1837). Flankera fiendens ställning. Nordensvan Mainfältt. 176 (1894). Flankerande eld. Därs. 206. — (†) i förb. med prep. på, om terrängföremål l. dyl. Öffversten (besatte) en backa full medh enebuscher, som flancquerade på broon, medh footfolk. HH 20: 278 (c. 1640).
4) (†) mil. om (avdelning av) ryttare: i spridd ordning rida framför o. i flanken l. flankerna av en trupp för att skydda densamma o. dölja dess rörelser för fienden; äv.: göra oregelbundna anfall i spridd ordning, svärma. Några troupper Cossaker flanqverade på morastet, som wid min wacht belägit war. KKD 1: 209 (1709). Hazelius Förel. 350 (1839). — i allmännare anv.: till häst spränga fram o. tillbaka, rida fram o. tillbaka. (Tolumnius) som utmärkt af sin Kongliga skrud flankerade öfver hela slagfältet. Kolmodin Liv. 2: 50 (1832).
5) (†) fara hit o. dit utan mål, flacka omkring; jfr FLANKA, v.2 1. Jag (har) flankerat genom större delen af Skaraborgs län. Hjärne DagDrabbn. 349 (i handl. fr. 1809). Dalin (1871).
Särsk. förb.: FLANKERA OMKRING. (†) till 5. Stiernstolpe Wieland 100 (1816). Gynther ConvHlex. (1846).
Ssgr (till 1): FLANKERINGS-ANORDNING~020. bef. anordning för åstadkommande av sidoskydd för befästningsanläggning o. d. VFl. 1906, s. 93 (om minfält).
-BATTERI. bef. batteri som avser att bereda sidoskydd åt ngn befästningsanläggning l. att bestryka den öppna terrängen mellan flera fristående värk. —
-KASEMATT. bef. jfr -BATTERI. KrigsVAH 1922, s. 92.
-TORN. En ringmur med flankeringstorn. TT 1900, B. s. 146.

 

Spalt F 764 band 8, 1924

Webbansvarig