Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FLANDRARE flan3drare2, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(flandrare 1772 osv. flandrer, pl. 1635—1691)
Etymologi
[avledn. av FLANDERN]
person som är hemmahörande i l. härstammar från Flandern; jfr FLAMLÄNDARE. Schroderus Os. 2: 290 (1635). NordT 1886, s. 350.

 

Spalt F 760 band 8, 1924

Webbansvarig