Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FJÄSIG l. FJÄSOT, adj.
Ordformer
(-ig 17031870. -ot c. 1690 (: fiäsåt))
Etymologi
[avledn. av FJÄS, sbst.1, l. FJÄSA]
(†)
1) motsv. FJÄS, sbst.1 1, o. FJÄSA 1: brådskande, hafsig; bl. uppvisat ss. adv. Alt går så fiäsigt til i Cantzliet. Hermelin BrefBarck 30 (1703).
2) motsv. FJÄS, sbst.1 2, o. FJÄSA 2: fåfänglig, flärdfull, prålig; som älskar prål o. grannlåt, praktlysten. Int ä’on fiäsåt Took. Tidfördrijf C 4 a (c. 1690). Ingenting fjäsigt och öfverdrifvit kan det (svenska språket) tola. Liljestråle PVetA 1784, s. 25.
3) motsv. FJÄS, sbst.1 3, o. FJÄSA 3: som (gärna) krusar o. fjäsar; kruserlig, fjäskig (se d. o. 2). Porthan BrefSamt. 1: 25 (1779). (Man bör) altid vara höflig och tjenstaktig, men icke fjäsig eller krypande. Leinberg Skolv. 3: 358 (1783). Dalin Synon. 75 (1870).

 

Spalt F 721 band 8, 1924

Webbansvarig