Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FISKUS fis4kus, r. l. m.; i best. anv. utan slutartikel. Anm. I ä. tid förekommer ordet stundom med lat. böjning: af fisco. Wallquist EcclSaml. 4: 483 (1724), fisci (gen. sg.) RegerForm. 1720, § 30, PH 2: 1036 (1734).
Etymologi
[av lat. fiscus, (flätad) korg, pänningkorg, (kejsarens) kassa. — Jfr FISKAL, FISKALISERA, FISKALISK, KONFISKERA]
(allmän) kassa; särsk. dels (i fråga om fornromerska förhållanden) om kejsarens handkassa, dels om statskassan; skattkammare; numera i sht jur. om staten ss. subjekt för förmögenhetsrättigheter, kronan. Fiskus .. En Stats eller Furstes allmänna kassa. Heinrich (1814). Dalin (1851). Det var ännu (1527) långt ifrån afgjordt, att staten skulle träda i besittning af all kyrkans rikedom, och hur de högre andlige än pressades, ingick dock ej mer än en liten del af öfverflödet i konungens fiscus. Forssell Hist. 1: 215 (1869). NF (1881). — särsk. (i fråga om ä. förh.) i utvidgad anv., om andra kassor av mer l. mindre allmän natur. Ena hälften (av vitet för överträdelse av medicinalförordningen) tilfaller det här i Staden varande Lazaret .. och andra hälften Collegii Fiscus. InstrCollMed. 1797, s. C 1 a. jfr STUDENT-FISKUS.

 

Spalt F 650 band 8, 1924

Webbansvarig