Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FINKELJOCKUM, n.
Ordformer
(-jochim 1781. -jochum 1730. -jockum 17511848. -jo(c)kom 1748c. 1753. -jockon 1766)
Etymologi
[jfr d. finkeljokum, nt. finkeljochen, t. finkeljochem; av omtvistat urspr.; jfr Hellquist; formen -jockum beror på anslutning till mansnamnet JOCKUM]
(†) finkelbrännvin, finkel. Ullenius Röthm. § 49 (1730). Et qvarter Finkel-jockom. Dalin Vitt. 5: 107 (c. 1753). Tag hit, af finkeljockum full, en hel castrull. Bellman 5: 82 (c. 1775). Livin Kyrk. 51 (1781).
Anm. Ordet har möjl. varit allmänt spridt i sv. redan på 1600-talet; jfr: Så är och mumman icke / Meer uti bruuk som förr, sehn Jockom oss har lärdt / Handtera humbla, malt. Den man var heder värdt. Rosenfeldt Vitt. 258 (c. 1700). Ehuru här icke är fråga om brännvin, utan om öl, synes det frestande att uppfatta bryggaren Jockum ss. en på grundval av ordet finkeljockum diktad person av samma karaktär som de i Hallmans komedi Finkel, eller det underjordiska bränvinsbränneriet (1776) uppträdande Finkel, advokat, o. store Jockum, destillator.

 

Spalt F 588 band 8, 1924

Webbansvarig