Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FINANSIÄR finaŋ1siæ4r l. fin1aŋ- l. fi1naŋ-, stundom -an1-, l. 4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(tidigast skrivet -cier (-sier))
Etymologi
[jfr t. finanzier, av fr. financier, till finance (se FINANS)]
1) person som sköter l. är anställd i en stats finansväsen; numera bl. ngn gg, övergående dels i bet.: finanspolitiker, dels i bet.: person som anskaffar de nödiga pänningmedlen för ngt. Den Financier, som förstår at försigtigt leda hela denna dyrbara gullådra (dvs. landets sädesproduktion) .. til Kronans och Undersåtarnes förmån. Oelreich 754 (1755). Dalin (1851). I Grotthus hade .. (Karl XII) en financier, som obekymradt satte sig öfver alla de obekvämare financiella grundreglerna. KKD 4: VI (1908).
2) finansman, pänningkarl. Sahlstedt (1769). Andersson (1845). (Författarens) universitetskotterier äro precis lika osannolika .. som förut hans storpatroner, finansiärer och tidningsredaktioner. Böök 1Ess. 196 (1913). jfr STORFINANSIÄR.

 

Spalt F 570 band 8, 1924

Webbansvarig