Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FIMMER, adj.
Etymologi
[sv. dial. femmer, fimper, femper, flink, munter, motsv. d. fim, rask, nätt, nor. dial. fim, rask, isl. fimr, rask; jfr d. fimre, röra sig hastigt fram o. tillbaka, nor. dial. fimra, fingra; jfr äv. FAMLA samt i den etymol. avd. under detta ord anförda verb]
(†) rask, kvick, duktig. Lijten och en fimmer, en stoor och en slimmer. Törning 104 (1677).

 

Spalt F 551 band 8, 1924

Webbansvarig