Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FILHELLEN -häle4n, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet phil-)
Etymologi
[jfr d. filhellener, t. philhellene, eng. philhellene; av gr. φιλέλλην, vän av hellenerna (se FIL- o. HELLEN)]
grekvän, hellenofil; särsk. hist. om var särskild av de personer av främmande nationalitet vilka ss. frivilliga l. på annat sätt understödde grekerna i deras strider med Turkiet, särsk. i frihetskriget 1821—30. Nicander 1: 332 (1825). 2NF 19: 1103 (1913). —
Avledn.: FILHELLENISK, adj. —
FILHELLENISM, r.

 

Spalt F 532 band 8, 1924

Webbansvarig