Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FELONI fel1oni4 l. fe1-, l. -ω- l. -å-, r.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(-ie 1729—1776)
Etymologi
[jfr t. felonie, eng. felony; av fr. félonie; till félon, adj., otrogen mot sin herre; av ovisst ursprung]
(mindre br.) jur. brott mot den en länsherre o. hans vasall åliggande ömsesidiga trohetsplikten; särsk. om sådant trohetsbrott som medför förlust av länshögheten resp. länet. Biurman Brefst. 136 (1729). Feudatarien .. förverkade förläningen genom Felonie. Eberhardt AllmH 3: 344 (1776). 2NF (1907).

 

Spalt F 442 band 8, 1924

Webbansvarig