Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FARNÖTE fa3r~nø2te, n.
Ordformer
(for- ConsAcAboP 2: 174 (1659), Därs. 398 (1662))
Etymologi
[fsv. farunöte, motsv. isl. fǫruneyti, av fsv. far, isl. fǫr, f., färd, resa, o. med NJUTA sammanhängande senare ssgsled]
sällskap, gemenskap; bl. i förb. i flock och farnöte, i (större) hopar, i kompakt massa; i sht i uttr. gå i flock och farnöte (ngn gg enbart i farnöte) med (ngn), vanl. bildl.: göra gemensam sak med, (osjälvständigt) ansluta sig till (ngn). Han war med i floch och farnöthe i thet forredelige wpror som emote oss begyntt war i Småland. GR 6: 286 (1529). Man fortfar att gå i flock och farnöte med alla de öfrige. Samtiden 1873, s. 483. Nykterhetsifrarne gå (i allm.) i farnöte med radikalismen och socialismen. VL 1893, nr 115, s. 3.

 

Spalt F 303 band 8, 1924

Webbansvarig