Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FANTASTISK fantas4tisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr ofta skrivet phan-)
Etymologi
[jfr t. phantastisch; efter gr. φανταστικός, till φαντάζειν (se FANTASI); jfr FANTAST]
1) (†) uppdiktad; inbillad. Carl IX Cat. Ee 3 b (1604). Något Phantastiskt Paradijs, vpfylt medh kötzligha wällustar och werldzligh glädie. Phrygius HimLif. 50 (1615). Jag vill intet tänka så mer för att ej skapa mig fantastiska plågor, då jag har så god råd på värkeliga. Kellgren BrefClewb. 22 (1774).
2) beroende på l. vittnande om osv. en djärv l. otyglad l. alla hänsyn till det värkliga l. möjliga föraktande fantasi; som härrör från l. passar l. utmärker en fantast; (ytterligt) märkvärdig l. besynnerlig, vidunderlig, bisarr, grotesk, absurd; stundom: enorm, fabelaktig. Fantastiska idéer. Hans planer gjorde ett rent fantastiskt intryck. De mest fantastiska former, skepnader. En fantastisk (l. fantastiskt hög) summa. Emot .. (vederdöparnas) phantastiske Meeningar hafwa i synnerheet Philippus Melancton .. (m. fl.) skrifwit. Schroderus Os. III. 1: 174 (1635). Der låg ett skimmer öfver Gustafs dagar, / fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill. Tegnér (WB) 8: 9 (1836). Fantastiska djur- och människogestalter. Hahr ArkitH 184 (1902).
3) om person: som lever i fantasiens värld; nästan bl. i nedsättande mening: som är en fantast, fylld av griller, överspänd, narraktig; ofta: som framställer ngt fantastiskt. Det är en mycket fantastisk författare. Studera giör enom vis, förmycket giör enom galen och ej klok. Han blifver fantastisk. Linné Diet. 1: 58 (c. 1750). Gud vare lof, jag är ej det ringaste fantastisk. Carlén Repr. 421 (1839). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 289 (1900).
4) (†) som förtager förståndets fulla bruk, bedövande; jfr FANTAST 2. En konstig, phantastisk och Magisk tinctur, .. hvilken gör den som sådant intager fånig. VetAH 1744, s. 266. (Bolmörtens) försoffande, giftiga och phantastiska verkan på människans kropp. Därs. 1774, s. 53.

 

Spalt F 269 band 8, 1924

Webbansvarig