SAOB

Meny

  • Hem
  • Fritextsök
  • Om
    • Om ordboken
    • Redaktionen
    • Om webbplatsen
    • Historik
    • SAOB är inte SAOL
    • Köp SAOB
  • Hjälp
    • Att läsa ordboken
    • Uttal
    • Sökhjälp
    • Vanliga frågor
    • Förkortningar
    • Källförteckning
  • Kontakt
Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FANGA, v.; pr. ind. -ar.
Etymologi
[gm ssgsledernas skiljande utvecklat ur sv. dial. anfanga (jfr ANFANGA, v.1, ANFÅ, v.1); jfr d. fange an. — Jfr FÅNGA AN]
(†) i förb. fanga an, gripa sig an (med ngt); ställa till, börja. Livijn 2: 321 (1842). De öfverlade, huru de skulle fanga an med slagsmålet. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 397 (1868).

 

Spalt F 259 band 8, 1924

Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
lista former moment
Upp
   fanerogam sbst.
   fanfar sbst.
   fanfaronad sbst.
   fanfaronera v.
   fanfaronerande ↩
   fanfaronering ↩
   fanfarong sbst.
   fanga v.
   fanjunkare sbst.
   fanken sbst.
   fannoma sbst.
   fanschong sbst.
   fanskap sbst.
   fant sbst. 1
   fant sbst. 2
Ned
 
   fanga
 
© 2025 Svenska Akademien
  • Kontakt
  • Om cookies
  • In English