Publicerad 1921   Lämna synpunkter
FALSNA, r. l. f.? l. m.?; best. -an.
Etymologi
[sv. dial. falsne, farsne, m., avl. av ett ej med säkerhet uppvisat inhemskt adj. (se FAL, adj.2)]
(†) falaska; äv. bildl. Mitt namn (blev) af glömskos falsna täckt. Kolmodin Qv.-sp. 1: 26 (1732). Kroppen (faller) ned, som falsnan utaf aska. Därs. 2: 126 (1750).

 

Spalt F 214 band 8, 1921

Webbansvarig