Publicerad 1921   Lämna synpunkter
FALSETT falsät4, r. l. m.; best. -en; pl. (föga br.) -er.
Ordformer
(fausset(t) SP, EP 1795, nr 79, s. 2; faucet Envallsson Mus. lex. (1802). falsett Wikforss (1804; under falset) osv.)
Etymologi
[av t. falsett, av it. falsetto, motsv. fr. fausset, diminutivbildning till it. falso, resp. fr. faux (f. fausse), falsk; jfr eng. falsetto (ä. eng. äv. falset). Benämningen har föranledts därav att falsetten betraktats ss. ngt oäkta o. konstlat i jämförelse med det mera naturliga bröstregistret. Skrivningen faucet beror på oriktig härledning från lat. fauces, svalg, strupe, hals (jfr FAUKAL)]
sammanfattande benämning på de högre, tunnare (klangfattigare) toner av människorösten vilka ligga ovanför de s. k. brösttonerna (normalregistret) o. bildas på annat sätt än dessa (sannol. gm bl. partiell vibration av röstbanden); jfr FISTEL, HALS-, HUVUD-RÖST; stundom äv. om de högsta tonerna på ett blåsinstrument. Sjunga i falsett (särsk. om manlig sångare). Tala i falsett. Hon har en obehaglig, gnällig falsett. SP 1780, s. 251. Hvarje röst har .. tvenne register, ett lägre och ett högre. Det förra plägar i dagligt tal benämnas bröströst, det senare falsett. Nyström Talorg. 9 (1888). Moll Fys. 4: 31 (1901). — jfr GUM-, KASTRAT-FALSETT.
Ssgr: FALSETT-BAND. (knappast br.) om de s. k. falska stämbanden (som förr troddes gm sin vibration åstadkomma falsett-tonerna). Kræmer Metr. 2: 2 (1893). —
-REGISTER. Wegelius Musikl. 2: 197 (1889). —
-RÖST. Sånglära 4 (1814). —
-STÄMMA. falsettröst. Wikforss (1804; under fistel). —
-TON. Zanders Choralsång 24 (1828).

 

Spalt F 203 band 8, 1921

Webbansvarig