| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
FALKA fal3ka2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) [ett slags fortsättning av FALKA, v.1, som man oriktigt (i förb. falka på) anslutit till fågelnamnet] eg.: speja som en falk spejar efter rov; vanl. med prep. på l. efter: hava blicken l. uppmärksamheten spänt riktad på l. hålla skarp utkik på l. efter (ngt man vill komma i besittning av, ett mål man vill nå, en fördel man vill vinna o. d.), enständigt trakta efter (ngt) l. söka komma i besittning av (ngt). Ehuru dhee (dvs. ”Folk utaf list”) slugt på lyckan må falka, / Träla sigh fram medh allhanda speehl (dvs. konster, knep o. d.), / Äntligt till sluth dhe snafva och halka. G. Cederhielm Vitt. 125 (c. 1700); jfr FALKA, v.1 1. Hon (vet) för mig ingen annan jemnårig (flicka), på hvilken jag .. skulle kunna falka. Törneros Bref 10 (1823). Ej olikt är, att hans skarpa blick redan nu falkade efter blifvande konungagunst. Fryxell Ber. 15: 39 (1848). Jag skall bevakas, som om jag bara ginge och falkade på att göra något galet. Lundquist Vid aftonl. 49 (1891). De utstående, rofgirigt falkande ögonen (hos tiggaren) få hjelpa till att tala. Rosenius Und. skilda himmelstr. 203 (1903). Mer än vi ana falkar Rom efter makt här i Sverige. NDA 1913, nr 288, s. 3.
2) i förb. falka ned (se denna förb.).
Särskild förbindelse:
Spalt F 116 band 8, 1921