Publicerad 1921   Lämna synpunkter
FALEN fa3~len2, adj. -ne; -na.
Etymologi
[bildat till FALNA efter mönstret av VISSEN vid sidan av VISSNA o. d.]
som falnat, som är blek l. vitgrå.
1) (†) i förb. falen aska, falaska. Jorden är ett gruus bland träsk och faalen aska. G. Cederhielm Vitt. 89 (1686).
2) (enst., poet.) falnad, vissnad, vissen. Månget hjärta öppnar (vid skaldens sång) en rostgrodd dörr — / in bland falna rosor och spindelväfvar / strömmar lifvets bländande sol som förr. Karlfeldt Vildm. 19 (1895).

 

Spalt F 111 band 8, 1921

Webbansvarig