Publicerad 1921   Lämna synpunkter
FALANGIT fal1aŋgi4t, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(i ä. tid skrivet pha-)
Etymologi
[jfr t. phalangit, eng. phalangite, lat. phalangitæ, pl.; av gr. φαλαγγίτης, till φάλαγξ (se FALANG)]
till en falang (se d. o. I 1) hörande soldat. The Macedoniske Phalangiter. Schroderus Liv. 874 (1626). Rydberg Kulturh. förel. 4: 323 (1887).

 

Spalt F 106 band 8, 1921

Webbansvarig