Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXTERRITORIAL äkstær1itωr1ia4l l. -är1-, äv. 10—, adj.
Etymologi
[jfr t., eng., fr. exterritorial, ytterst av lat. ex, ur (se EX-), o. territorium, område (se TERRITORIUM)]
i sht jur.; jfr EXTRA-TERRITORIAL.
1) som befinner sig utanför ett lands (l. områdes) gränser. Dalin (1871). KyrkohÅ 1913, s. 117.
2) som ej är underkastad ett lands lagar. Dalin (1871).
Ssgr: (2) EXTERRITORIAL-RÄTT. jur. rätt att åtnjuta exterritorialitet. NF (1881). Ramberg Svarta 153 (1911).
(1) -VATTEN. jur. öppet hav l. vatten som ligger utanför den strandägande nationens territoriala maktsfär. 2NF (1907).
Avledn.: EXTERRITORIALITET, r. jur. till 2: förhållandet att viss person l. viss egendom l. visst område inom en stat helt l. delvis undandrages dennas överhöghet o. därav härledda rättigheter. Kôersner PolHlex. (1883).

 

Spalt E 871 band 7, 1922

Webbansvarig