Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXSPEKTANT äk1späktan4t l. -spek-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr ofta skrivet expectant)
Etymologi
[ytterst av lat. exspectans (gen. -antis), p. pr. av ex(s)pectare (se EXSPEKTERA)]
(numera föga br.; jfr slutet) person som väntar att erhålla ngt l. komma i åtnjutande av ngn förmån o. d. Botin Hem. 2: 127 (1756). (Ehuru) 36 lärjungar .. till undervisning intagas, .. finnas alltjemnt exspectanter. BerRevElLärov. 1843, s. 36. VL 1907, nr 59 A, s. 2 (om inträdessökande till hospital). — särsk. (förr) person som blivit tillförsäkrad rätt att vid inträffande ledighet tillträda viss syssla (l. vinna befordran till fast plats); i sht om präster o. officerare. En gammal tiugu åhrs exspectant och enfaldigh sollicitant. VDAkt. 1661, nr 331. SvRStBevilln. 1800, s. 34. Snoilsky i 3SAH 14: 65 (1899; om äldre förh.). — jfr CIVIL-, MILITÄR-EXSPEKTANT m. fl.
Ssg: EXSPEKTANT-LISTA. (förr) lista på exspektanter; jfr EXSPEKTANS-LISTA. VDAkt. 1715, nr 90.

 

Spalt E 866 band 7, 1922

Webbansvarig