Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXKURRENT, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av lat. excurrens (-entis), p. pr. av excurrere (se EXKURRERA)]
(i Finl.) naturv. person som gör en exkursion l. exkursioner. BotN 1874, s. 142. 2NF 24: 347 (1916; finländsk förf.). —

 

Spalt E 835 band 7, 1922

Webbansvarig