Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXKOMMUNICERA äk1skomɯ1nise4ra, l. äkskom1ɯ- l. -u-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, EXKOMMUNIKATION äk1skomɯnik1atʃω4n l. -u-, l. 010—, l. -aʃ-.
Etymologi
[av senlat. excommunicare, av ex (se EX-) o. communis, gemensam, l. communio, samfund (jfr KOMMUN)]
om kyrklig myndighet (särsk. i ä. tid): (helt l. delvis) utesluta från kyrkans gemenskap o. sakramentens bruk, bannlysa. Wi (bliva) excommunicerade aff (påven). Svart G. I 123 (1561). Man (hade) tu slags ban eller excommunication, nämligen, det mindre och det större. Det mindre bestod allenast i et uteslutande från den hel. Nattvarden på någon tid: men det större uteslöt dem aldeles ifrån Församlingen, och det på lång tid. Rydén Pontoppidan 455 (1766). Anjou Kyrkoh. 11 (1842). — bildl. Sahlstedt Hofart. 131 (1720). Uti alla folkrika städer har en del af invånarne excommunicerat sig från nådemedlens bruk. SvLittFT 1836, sp. 48. Den ena ”klicken” exkommunicerar den andra. Vasenius Samkänsl. 60 (1901).

 

Spalt E 834 band 7, 1922

Webbansvarig