Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXIL äksi4l, r. (m. Dalin (1850), WoJ (1891)); best. -en; pl. (föga br.) -er. Anm. Förr användes i sv. den lat. formen: Swedberg Schibb. 270 (1716), Hammarsköld i Phosph. 1813, s. 338.
Etymologi
[jfr t. exil, eng. exile; av fr. exil, av lat. exsilium (jfr EXULANT)]
landsförvisning, (tvungen l. frivillig) landsflykt l. vistelse borta från hemlandet (l. hemorten). ConvLex. (1821). Lefva i frivillig exil. Bolin Statsl. 2: 54 (1871). — särsk. i sg. best. om judarnas babyloniska fångenskap. TheolQ 1832, 1: 63. Fries IsrH 125 (1894).

 

Spalt E 830 band 7, 1922

Webbansvarig