| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EVOE e1vωe4 l. -o- l. -å-, l. 400, interj.
(i fråga om gr. förh. samt äv. annars ngn gg av personer med klassisk bildning) uttr. för glädje l. fröjd l. tillfredsställelse o. d. Adlerbeth Æn. 180 (1804). Evoé! hvad dock gudinnor, / För att tjusa gossarna, / Evoé! mot andra qvinnor, / Ha’ fasoner som ä’ bra! Hedberg Hel. 20 (1865).
Spalt E 797 band 7, 1922