Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EUNUCK ävnuk4 l. ä͡u-, m.; best. -en; pl. ~er. Anm. I ä. tid i lat. form: eunuchus Balck.
Ordformer
(ev- Dalin (1871), WoJ (1891). -nuch 16821871; -nuck 1738 osv.)
Etymologi
[ytterst av lat. eunuchus, gr. εὐνοῦχος, av εὐνη, bädd o. –οχ-, som står i avljudsförh. till stammen i ἒχειν, hava; eg.: sovrumstjänare]
om visst slag av snöpta tjänare under den klassiska forntiden l. i Orienten: kammartjänare, uppsyningsman l. väktare över kvinnorna i ett harem; förr äv. allmännare: snöping, kastrat. Balck Es. 82 (1603). (Sultanens) Harem .. blifver så väl af svarta Eunucher som af bevärda Soldater bevakadt. Nordberg CXII 2: 295 (1740). (Konungen av Assyrien) betjenades af eunuker. Sjögren Verldsh. 1: 83 (1885). — jfr LIV-, STOR-EUNUCK m. fl. — särsk.
a) (†) om kastratsångare. Swedenborg Res. 81 (1738).
b) bildl., om andligen steril person. Säg mig det land, der .. (recensenterna) i allmänhet varit annat än konstens eunucker. Tegnér 6: 316 (1837). Hansson Kås. 44 (1897).
Ssg: EUNUCK-ÖVERSTE.

 

Spalt E 772 band 7, 1922

Webbansvarig