Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ESTETISK äste4tisk l. e-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr skrivet ä-)
Etymologi
[efter nylat. æstheticus (se ESTETIKER)]
1) filos. motsv. ESTETIK 2: sinnlig. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845).
2) som står i samband med l. har avseende på l. är objekt l. subjekt för uppfattningen (njutningen) av det sköna l. det fula osv.; som har l. visar sinne för det sköna; äv. adj. till ESTETIK 1: som står i samband med l. har avs. på l. är föremål för estetiken. Estetisk smak l. takt, estetiskt omdöme. Estetisk bildning, kultur. Estetisk njutning. Estetisk kritik. Människans estetiska förmåga, (filos.) sidoordnad människans teoretiska o. praktiska förmåga. En estetisk livsåskådning. En estetisk natur, ett estetiskt sinne. Ästhetisk Tanke, ästhetisk bild m. m. betekna sådana Tankar, sådana Bilder, som beqvämligen kunna ingå i ett Verk af Smaken. SvEncycl. 44 (1781). En revolution i Allmänhetens estetiska tankesätt. Polyfem III. 20: 2 (1811). Stilens fulländning visar den ästhetiske författaren. Geijer I. 8: 88 (1835). (Nero) såg allt, till sist sin egen död, ur estetisk synpunkt. Rydberg Sägn. 51 (1874). Öfverskattningen af det estetiska stegras hos ett folk i samma mån som handlingskraften går förlorad. Thyrén SvPol. 33 (1911). — jfr FORM-, UTOM-ESTETISK m. fl.
3) som står i överensstämmelse med estetikens fordringar; estetiskt tilltalande, behagfull, smakfull, skön. SvLitTidn. 1818, sp. 355. En estetisk och ljuf barndomsvänskap. Afzelius Minn. 35 (c. 1870). Tivolis skräpiga byggnader .. och det fula trästängslet voro icke något estetiskt grannskap, men nu dominerar Skansen fritt från alla håll. SD(L) 1901, nr 161, s. 5. — jfr HÖG-ESTETISK.

 

Spalt E 742 band 7, 1922

Webbansvarig