Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ESKATO- äs1kato- l. 010— (äs- l. es-), l. -å-.
Ordformer
(förr äv. skrivet escha-)
Etymologi
[av gr. ἐσχατος, sist, ytterst]
ss. första led i vissa ord.
ESKATO-LOGI, r. teol. läran om de yttersta tingen. Lundblad Augusti Utk. 184 (1824). Ahnfelt o. Bergqvist 159 (1895).
-LOGISK, adj. teol. som rör l. sysslar med de yttersta tingen. Jesus’ eskatologiska tal, dvs. Mat. 24—25, Mark. 13, Luk. 21. Fehr Und. 156 (1894). (Lucidors) eskatologiska poesi. Karlfeldt i 3 SAH 24: 159 (1909).

 

Spalt E 733 band 7, 1922

Webbansvarig