| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
ERSTRÄCKA, v. -er, -t.
(†)
1) refl.: sträcka sig, räcka, nå. At Kongl. May:ttz Högheet och Härligheeter i Krafft aff förbe(mäl)te Articklar ersträckia sigh mitt i Sundet. Coyet Rättm. skääl R 2 a (1659). Henel 1729 Dedik. 2 (1730).
2) giva större giltighetssfär åt (ngt), utsträcka. Medh mindre .. (tronföljden) än wijdare ersträckt och förklarat warder. RARP 4: 503 (1650). —
Spalt E 722 band 7, 1922