Publicerad 1922 Lämna synpunkter ERKVICKA, v. -te. Etymologi [av t. erquicken, av er- (se ER-) o. quicken, uppfriska (jfr KVICK)] (†) uppfriska, vederkvicka; äv. refl. A. Wollimhaus Vitt. 24 (1672). VDAkt. 1717, nr 104. Spalt E 714 band 7, 1922 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
