Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ENÖDE, n.; best. -et.
Etymologi
[efter t. einöde, f., med genusväxling i anslutning till ÖDE, sbst.; jfr EN, räkn., VIII]
(†) ensamhet, avskildhet. Hans närvaro uplifvade mitt enöde. J. G. Oxenstierna Dagb. 194 (1771). Möller (1807).

 

Spalt E 685 band 7, 1922

Webbansvarig