| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
ENVÄLDE e3n~väl2de, n.; best. -et; pl. (numera bl. i konkret bet.) -en.
styrelsesätt som lägger oinskränkt makt i regentens hand, absolut suveränitet, självhärskarmakt, envåldsstyrelse, absolutism, autokrati; stundom: ensamvälde; äv. konkret: enväldigt styrt rike, oinskränkt monarki. Enväldet störtades. Karl XI:s envälde. De forntida enväldena. Jag försäkrar .. at Jag i synnerhet hafver en osmak för den så kallade Souverainiteten eller det oinskränckte Konungslige enväldet. Ulrika Eleonora (1719) i 2 RARP I. 1: 13. — i bildl. l. överförd anv. Det gifves ingen stor kraft som ej öfvar envälde i sin krets. Tegnér (WB) 4: 261 (1823). Franska språkets och literaturens envälde var obestridt i hela det civiliserade Europa. Odhner G. III 1: 1 (1885). särsk. i förb. (ha) envälde över (ngt), (ha) oinskränkt makt över (ngt). Svedelius Statsr. ansv. 561 (1856). Lars skulle då icke haft det envälde öfver henne som han har nu. Rydberg Vap. 220 (1891).
Anm. En form enväld, r., trol. uppkommen gm anslutning till VÄLD, förekommer hos Thorild Gransk. 1: 30 (1784) o. Leopold 6: 50 (1790).
Spalt E 683 band 7, 1922