Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ENVETIG, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-vet- I. Erici, Swedberg Schibb. 287 (1716). -vett- Columbus, Brenner Dikt. 2: 58 (1717); -vitt- VDAkt. 1690, nr 6 (: enwittigheet), Därs. 1723, nr 173)
Etymologi
[sidoform till ENVETEN liksom FÖRVETIG till FÖRVETEN]
(†) = ENVETEN 1. I. Erici Colerus 2: 35 (c. 1645). Columbus Bibl. v. F 2 b (1674). VDAkt. 1723, nr 173.
Avledn.: ENVETIGHET, r. l. f. (†) VDAkt. 1690, nr 6.

 

Spalt E 680 band 7, 1922

Webbansvarig