| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
ENTREPRENERA aŋ1treprene4ra l. -ter-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr ENTREPRENAD, ENTREPRENÖR, ENTREPRIS.
1) (numera knappast br.) företaga, taga i tu med; övertaga. Swedberg Schibb. 268 (1716). Om någon kunde förmås at entreprenera afsättningen (av smide) på främmande orter. Rinman Jernförädl. 350 (1772). Ekbohrn Främ. ord (1904).
2) i fråga om entreprenad.
a) (numera föga br.) åtaga sig (ngt) under form av entreprenad. Sahlstedt (1769). (Köpmännen) entreprenerade .. at lefverera et visst antal Örlogsskepp. SP 1780, s. 589. DA 1808, nr 44, s. 4. Ekbohrn Främ. ord (1904).
b) (†) överenskomma (med ngn om att utföra, leverera osv. ngt på entreprenad). (Han) entreprenerade .. med Kronan om lefverantser för Armeens behof. Sundelius Norrköp. minne 288 (1798). LBÄ 16—17: 93 (1798).
Spalt E 673 band 7, 1922