Publicerad 1919   Lämna synpunkter
EFTERVRÄKARE, m.||(ig.); pl. =.
Ordformer
(-wreckiare)
Etymologi
[till EFTER- 5 o. VRÄKARE, vbalsbst. till VRÄKA (vräkja), hämnas]
(†) person som har rätt (o. plikt) att, urspr. gm blodig hämnd, sedermera gm rättegång, utkräva vedergällning för (ngns) död; jfr BLODS-HÄMNARE. Erich olson .. huars arffwingha och eptherwreckiare .. (dråparen) feygdha (dvs. ansätta). G. I:s reg. 3: 303 (1526).

 

Spalt E 287 band 7, 1919

Webbansvarig